...blir det ingen utmaning. Nej, för jag fick en mycket bättre idé själv. Visserligen en gammal käpphäst, men ack så skön att få skriva om....

Lyssnade på Sveriges Radios app i går morse,” Kropp och Själ”. Programmet handlar om pessimister och optimister, och det hela gick ut på att pessimister faktiskt behövs. ”Rädda pessimisten” var programrubriken och nu, nu får jag vatten på min kvarn igen! Hurra – det ÄR inte bra att vara överdrivet optimistisk och affirmera framgångar hela tiden – det här har jag skrivit om förut men jag blir så glad när någon tycker som jag.

”De senaste årtiondena har vi matats med positivt tänkande. En tredjedel av bokförsäljningens topplistor består av självhjälpsböcker som ska få oss att bli lyckliga, lyckade och optimistiska. Men nu kommer motbud, ny forskning visar att pessimister lever längre än optimister. En arbetsgrupp utan pessimister riskerar att ta ogenomtänkta beslut, menar psykologer.

Intressant också att det sägs att med fler pessimister skulle det inte finnas så många krig. Jo, för optimister slår ofta och gärna över till övermod och ren dumdristighet och startar gärna en fight eftersom de är så totalt övertygade om att det kommer att gå bra – för dem alltså.

Jomen, det ordnar sig alltid, säger man. Det löser sig, det går bra… Jag hade en arbetskamrat en gång som alltid sa så. I hastigheten märkte hon aldrig att det var någon annan som ordnade, löste och fixade allt. Hon trodde nog att det fanns en liten tomte på skolan.

Jag kanske är pessimist, eller realist vill jag hellre säga. Jag är hellre förberedd på att det kan gå åt skogen, och har en (eller några) reservplaner, än för höga förväntningar och stor risk för besvikelse och nederlag. Håller ryggen fri, så att säga…

För ett antal år sedan när jag var på Österåsens Hälsohem berättade en farbror där om en upplevelse han hade under en ledd meditation. Han skulle slappna av och föreställa sig en solnedgång och ordet ”lugn” vilket fungerade alldeles utmärkt men när han sitter där och mediterar kliver plötsligt en ko fram och går sakta över himlen medan ett ord formar sig mot den röda bakgrunden - KO-LUGN!

Kom att tänka på det när man i programmet kom in på uttrycket ”stoiskt lugn” – nu var det ju en ko och inte ett sto – men just lugn… Jag fick veta att stoicism faktiskt var en filosofisk riktning i det antika Grekland.

Stoisk: lugn och behärskad under påfrestning; självbehärskad, ståndaktig, karaktärsstark, t ex ”Han lyssnade på kritiken med stoiskt lugn.” Stoisk härstammar från stoicismen, en filosofisk riktning i det antika Grekland som bland annat ansåg att man ska sträva efter att fullständigt behärska de onda störningarna i själslivet. ” - Wictionary

” Någon som är stoisk tar det lugnt i alla lägen. Som är orubbligt lugn och självbehärskad, helt enkelt. Människor som är på det viset kallar vi följaktligen för stoiker. Men en stoisk person kan också vara någon som tillhör en viss filosofisk skola…. Stoiker kommer av grekiskans stoikos, med samma betydelse. Ordet kommer från stoa, och den egentliga innebörden är pelargång. Det sägs nämligen att den filosofiska skolans medlemmar brukade samlas vid en brokig pelargång i anslutning till torget i Aten.” - Hämtat från Gefle Dagblad

Skådespelerskan Ann Petrén intervjuades i programmet och hon berättar bl a att hon känner motstånd inför varje föreställning, hur hyllad hon än blir… ”Det går bra när det hela är igång men fram till dess”…. och där känner jag likadant. Inför mina små blygsamma framträdanden tänker jag varje gång – vad fan håller jag på med? Se där en likhet mellan två skådespelerskor ;-) ! Men det går oftast bra, det gör det – och då blir glädjen ännu större. För tänk om jag väntar mig det bästa hela tiden och så får jag inte det? Hur mår jag då?

Ett klipp från en av de mest pessimistiska underbara norrlänningar jag vet… Men om man då är realist så gör det inget om man faktiskt hamnar i Hudiksvall för det är en trevlig stad det med!