Gudinna och gud, jag bekänner inför er att jag inte haft tillräcklig tro på mina egna möjligheter, att jag i tankar, ord och gärningar visat förakt för mig själv och min förmåga.

Jag har inte älskat mig själv lika mycket som jag älskat andra, inte min kropp, inte min förmåga, inte mitt eget sätt att vara.

Jag har låtit andra styra mitt liv, jag har trott mera på andras värderingar än mina egna. Jag har låtit människor förtrycka mig utan att säga ifrån.

Jag bekänner att jag inte sträckt på mig i min fulla förmåga, att jag varit rädd för att ta strid i rättfärdig sak, att jag böjt mig för att slippa bråk.

Jag bekänner att jag inte vågat visa hur duktig jag är, inte vågat vara så duktig som jag kan.

Förlåt mig mitt självförakt, upprätta mig. Ge mig tro på mig själv och kärlek till mig själv.

Tack!

Författare okänd?