Kan det blir för mycket av visa ord?

Ibland delar jag med mig av "kloka ord" på Facebook. Någon har fotoshoppat ihop en vacker naturbild med ett citat från någon medveten människa. Visst är det bra och visst är det klokt.

Ofta går det ut på "fånga dagen" - "gör mot andra det du vill att andra ska göra mot dig" - "älska dig själv"...osv. Gärna med en förnumstig kommentar....Jodå, jag gör så själv också...

Jaha, vad är det för fel på det nu då? 

Bara en spontan tanke - Lev istället! Gör något! Sluta snacka och sätt igång att genomföra alla dessa fantastiska tänkespråk.

"Livet var det som passerade medan vi sysslade med annat", ska visst John Lennon ha sagt, på tal om citat. 

Jag sätter igång nu i alla fall - och jag tänker fortsätta dela tänkespråk på Facebook men nu vill jag ha mer substans i snackandet och framförallt mer verkstad!

Högkänsliga pejlar in vågor i luften 

heter en artikel i SvD i dag. Funderar på hur det var förr? Vad gjorde man då? Bet ihop och jobbade på i skola och arbete. Är det vi som kraschat nu? Var det vi som gick i hjälpklass eller obs-klass? Eller har tempot i samhället skruvats upp så till den milda grad att vi blir mer mottagliga? Det är ju intryck överallt!

Hur många ADHD-ungar är oförstådda HSP-are? Deprimerade? Borderline? 

Bokstäver hit och bokstäver dit.....jag gjorde testet och fick alla rätt - eller alla fel beroende på hur man ser det. Jag är HSP - högkänslig. På gott och ont......

Känsliga läsare varnas för detta inlägg som enkelt kan beskrivas som ett stycke rått kött slitet ur verkligheten. Vegetarianer göre sig icke besvär. Visste ni förresten att vegetarian är ett gammalt indianskt ord som betyder "dålig jägare"?

Som uppmärksamma läsare uppmärksammat följer jag en bloggare som kallar sig Fasching. Denna fascinerande (förlåt) bloggare har en viss förkärlek till mat och i dessa påskatider har han skrivit om lammstek och därvid också fotograferat processen.

Här hos oss tar vi det hela ett steg längre, ja, flera steg. Här föder vi nämligen upp egna lamm och vet således precis vad vi äter - jovisst, det var den där lilla söta 63:an med ena örat på sned....

Det börjar precis den här årstiden med lammning. Nej, vad dum jag är, det börjar på hösten när en enda glad bagge släpps in till ett antal brunstiga tackor för att göra sitt jobb, vilket han så gärna står till tjänst med. Tre juck och en suck, och så vidare till nästa. Som Magnus Uggla sjunger "...sen var det tack och hej, nästa tjej...Let´s go...."

Detta om detta och processen fortskrider som för alla väntande mödrar. Magen växer och man behöver äta mer och mer. Hmm....Så nu då, i mars-april börjar lammandet. Under en intensiv period av några veckor är det passning hela tiden för bonden som måste vara barnmorska, mata, halma och lära vissa lamm dia. 

Ibland dör lamm, ibland dör tackor och lammen får flaskmatas. 

En varm och vacker sommar får lammen skutta och leka på gröna ängar ...

men en mörk oktoberkväll är det dags att åka hem, och i vissa fall vidare till slakteriet i Ullånger där processen görs kort och köttet tas tillbaka till gården för styckning, försäljning, nedfrysning och även rökning.

Under sommaren grillar vi gärna och äter med ett glas rött till. Lite groteskt att grilla lamm när kompisarna står på åkern nedanför och betar. Men så är det. Här en enkel variant ...

....men i lördags blev det lammstek, fylld med chevre- och Phillaost, vitlök och färska rosmarinkvistar. Stekt i ugn på 175 grader en dryg timme. Klyftpotatis till, sallad och naturligtvis det obligatoriska rödvinet. Selvarossa är bra och så ett annat som jag glömt namnet på, förlåt svåger Roger!

Vi blev alla så tagna att vi glömde fotografera eventet och förvarades liggande under resten av kvällen. 

Lamm är enkelt, det blir tammefasiken gott hur man än gör. 

Har börjat läsa lite Paulo Coelho igen - han har alltid varit en favorit men legat lite i träda ett tag. Hans förra bok, Segraren står ensam, höll inte måttet för mig...tyvärr.

Igår var han med i Nyhetsmorgon, eftersom en ny bok utgivits. Men det var inte om den jag skulle skriva.

Hittade Alkemisten hos min dotter igår och började läsa den, det var rätt länge sen jag läste den första gången. Och som vanligt kom jag nåt på spåren.

Han skriver bl a att man har sitt levnadsöde och när man gör det man vill, hjälper Universum till. Något som han kallar gynnsamhetsprincipen eller nybörjartur klickar i och man hamnar i flödet direkt man tar det beslutet. Men - och här är ett men jag funderat över. Om nu allting känns så bra och rätt när man fattat sitt beslut - hur kan det då gå åt skogen? Om och om igen?

Antagligen på grund av nybörjarturen. Man fattar beslutet att hoppa på någonting, hamnar i ett flöde och följer det - tills man lärt sig det man ska och egentligen ska röra sig vidare....då kommer läxa på läxa tills man fattar. Okej, nu har jag fattat och då är det dags att hitta ett nytt flöde att följa - om och om igen.

Suck...aldrig liksom lugn och ro? Och hur vet man när man har valt? Jag har följt nya idéer hela mitt liv, och aldrig varit rädd att prova på något nytt...men nu känns det som om det vore skönt att få vara på samma plats ett tag. Faktiskt!

Som HasseåTage sagt (nå´n av dem i alla fall): "Det fattas ett beslut, någon måste ha tagit det!"

Jo, och i går kväll såg vi på film, min dotter och jag "Veronika decides to die"....också Paulo Coelho - helgens tema tydligen. Men han är bra, och filmen var bra och böckerna är bra....nu ska jag fortsätta min väg i livet.

Happy Birthday to me!

Att fylla år - ja, man fyller på år efter år, av visdom och kunskap, erfarenheter och upplevelser och det är väl det som är meningen? Men kroppen slits och förfaller och det är inte lika roligt. Någon sa en gång att "kam och hårborste är det som livet ger en när man blivit flintskallig"....Ett annat bra citat är "livet är som att steka pannkaka - precis när det börjar gå bra, är smeten slut".

Men jag har fyllt år förut, många gånger är det nu. Här kommer en resumé av minnesvärda födelsedagar....

Först - 3-årsdagen. Uppvaktning och sång av mamma och pappa, choklad i den stora svartvitrandiga koppen - så 50-tal! Åsså kalas med kompisar och en massa tanter. 

6-årsdagen - vaknade på morgonen av ett ljussken - nej, det var inte änglar utan mitt dockskåp som stod på bordet och lyste! Det hade fått elektricitet! Små lampor och kontakter som gick ut genom dockskåpsväggen och vidare in i det riktiga elnätet. Det dockskåpet gav jag bort när jag flyttade en gång, väldigt dumt gjort och det ångrar jag nu. Men min dotter hade också lekt klart med det, så. Man ska ju inte spara gammalt skräp? Jo, visst gammalt skräp ska man absolut spara, sån´t som är bra minnen och ger bra energi.

Nu tar vi ett hopp tror jag, mina födelsedagar flöt på i lugn takt genom skolåren och tonåren. Eftersom jag fyller på trettondagen var det alltid helg och alltid skollov - ingen sjöng för mig i skolan, ingen hade pengar kvar efter jul, alla som varit hemma över helgerna reste tillbaka på trettondagen - där fick jag sitta ensam och övergiven.     ...nejdå.

Hittar inte ens en bild...?

Inför 30-årsdagen fick vi för oss i tjej-gänget att försöka överraska varandra. Eftersom jag fyllde sist av alla var jag helt säker på att de inte skulle kunna överraska mig! Men se, det kunde de......På födelsedagsmorgonen, vid 8-tiden, gick min dåvarande sambo ut med hunden och jag låg kvar i sängen. När han kom in igen så han lite konstig ut men det var inte så ovanligt...strax efteråt ringde det på dörren och in kom mina kompisar, i nattlinnen och morgonrock, med papiljotter i håret och dukad frukostbricka, kaffe och te i termos, mackor och som present till mig, en uppsättning egna papiljotter. Sen kröp de upp i vår dubbelsäng och så fikade vi där allihop, även hunden.

Det var kul!

När jag fyllde 40 smet jag till stugan, och de som ville gratta fick komma dit. Vi blev faktiskt ett gäng! Härifrån finns bilder i alla fall och så här såg jag ut då:

50-årsdagen sköt jag på - jag menar, jag har alltid fyllt år mitt i mörkaste vintern och varför ska jag alltid behöva göra det? Så flera år i förväg planerade jag att ha fest på sommaren och på en av de vackraste platserna i världen, Gene Fornby. Tack vare goda vänner och en fantastisk sommar blev det en magisk fest! Jag hade också ganska nyss träffat min nuvarande sambo och allt var bara perfekt!

Undrar om jag ska sluta fylla och börja tömma istället? Tömma bort lite skräp och få plats att fylla på nytt, som är bra.

Född -56, fyller 56.....9 år till pension - det finns tid kvar!  Och den här låg etta på Billboardlistan 6 januari 1956!

I natt vänder det, 05.30 studsar solen mot vändpunkten och startar sin väg tillbaka till oss. Härligt!

Så här såg det ut i morse - och jag var tvungen att gå ut i morgonrocken, med mina bara fötter nerstuckna i bootsen och med mobilen i högsta hugg.....Väl värt besväret!

Yule-hälsningar till alla!

 

Ikväll har vi (Stenstans Berättarteater) gestaltat de tre fornnordiska nornorna - ödets gudinnor som spinner livets väv. Hövdingen i Högom har gått över till andra sidan och vi har närvarat vid hans begravning. Hans hustru var orolig för framtiden men nornan Skuld kunde lugna henne och alla som var med, ett gott öde väntar....för oss alla.

På hemvägen upplevde jag fantastiska scenerier när dimman upplystes av fjärran ljus från bilar och järnväg och andra strålkastare....Jag förstår att folk ibland tror att UFO'n landar - när ljuset kommer från ingenstans och sprider sig i dis och dimma.....

Kanske nornorna var med mig på hemvägen, för att jag skulle komma hem ordentligt...

Urd, Verdandi och Skuld - det förgångna, det varande och det kommande.....som månen i växande, helhet och försvinnande.

Sov gott, människobarn i natten....

Kontrollbehov pratas det om, rätt mycket och då och då....kontrollbehov i den mening att man ska kontrollera allt och alla och helst vädret också. Det går ju inte! Snöhalka, frosthalka och ishalka.....det blir som det blir.

Jag fick skäll en gång för att jag tipsade en vän om att köra en viss väg, för det blev enklare - då hade jag kontrollbehov! Jag fattade ingenting - jag ville ju bara hjälpa till? Inte tvinga henne att köra just den vägen....hm, konstigt var det i alla fall.

I fredags var skådespelaren Krister Henriksson med på Skavlan (Skvalan höll jag på att skriva....) och han sa något som fick mig att tänka lite. Tänkandet har resulterat i dels migrän idag, dels detta blogginlägg som jag håller på med nu dårå....

Kom till saken, kvinna!

Jo, Krister Henriksson sa att frihet är mer en känsla, inte en företeelse i sig och att han själv upplevde frihet när han hade kontroll! 

Se, då klickade det till i undertecknad - jag är likadan! Och med kontroll menar jag då inte att jag ska styra vad andra människor säger eller gör eller handlar eller bor eller tycker eller tänker eller något sånt alls....

Kontroll för mig är när allt är i ordning - räkningarna betalda, maten på bordet, bilen tankad, städat i huset, kläderna tvättade, ungarna mår bra, gamla mamma mår bra....DÅ kan jag koppla av och känna - just frihet!