Kolla här!

Det är så kul och så hedrande med ett sånt erkännande!

Vi är bäst!

Idag inträffar den riktiga julen - Yuletide - som jag skrev om ifjol, den 12 och 20 december. Kika där om intresse finnes!

Idag vill jag bara önska er alla från mig alla:

En Riktigt God Jul!

Ät gott, ge varandra välmenta klappar men också kramar och gemenskap i jul. Tänk på att idag vänder det och ljuset kommer åter!

Nu tar jag ledigt några dagar.....tror jag, tralalalaaaa.....

Ända sen jag var riktigt liten, så länge jag kan minnas har jag älskat Luciadagen. Det bästa jag visste var att få klä mig i den långa vita särken och ha ljuskronan på huvudet - aldrig var jag så fin som då. I skolan var jag den största entusiasten i Lucia-tåget och även om jag inte var Lucia trivdes jag som aldrig annars. Resten av julen passerade mer obemärkt förbi.

Nu på morron har jag sett tv´s Luciafirande och satt och funderade varför detta går så djupt i mig, jag som inte är praktiserande kristen eller religiös och t o m har gått ur kyrkan. Vad är det med julens budskap som trots allt får mig att rysa?

Själv tror jag det djupt nere och innerst inne har med hedningen i mig att göra. Det sitter djupt i själen den här årstiden att vänta på ljusets återkomst.

Men Jesus då? Hur kom det sig att den historien uppstod för 2000 år sedan, att en stjärna tänts och ett barn har fötts....

Jo, men varför inte? Himlafenomen uppträder hela tiden och fåraherdar på den tiden hade inte hört talas om kometer och nebulosor och stjärnor som flammar upp och slocknar. Samtidigt föds ett gossebarn i ett stall, bara det var rätt ovanligt. Gossebarnet växte sedan upp till en ung man med stor klokskap och visdom och en enorm kärlek till alla och till alltet och någon kopplade ihop tecknet på himmelen med barnet....

Det kan ha varit så.

Historieskrivarna är som vi vet oeniga på den punkten. Det första kyrkomötet i Nicaea år 325 var det första ekumeniska kyrkomötet. Omkring 250 kristna biskopar deltog för att skapa en gemensam troslära för hela kristenheten. Bl a avgjordes frågan om Jesu gudomlighet genom omröstning. Ett resultat av det var att det som inte överenskommits där, skulle betraktas som kätteri och förkastas, och om nödvändigt utrotas. (Wikipedia)

Men det måste ju ha varit någonting? Jag tror att de vanliga människor som skrivit och berättat, som skrivit psalmer och lovsånger - de känner något djupt i hjärtat som inte präster eller kyrkor kan rå på.

Jesus sa faktiskt: "Forma inga levnadsregeler om detta....skriv inga lagar såsom lagskrivarna gör" och det var nog där det gick fel, på kyrkomötet i Nicaea, år 325.

Luciatraditionen här hemma är en blandning av italienska Lucia, det sicilianska helgon som vägrade giftas bort och gav hemgiften till de fattiga i stället, och den nordiska traditionen, där unga män under årets mörkaste natt gick runt i gårdarna och sjöng och också kvinnan på gården kom med ljus på en bricka. Senare kom hon på att sätta dem i håret.....

Det handlar ju om det, att skingra mörkret, okunskap och rädsla, som är det enda hindret för total kärlek.

Förra året skrev jag om den förkristna julen, intresserade läsare får gärna ta ett skutt tillbaka i tiden, till den 12 och den 20 december 2009, då jag skrev om Yuletideoch hur det kan vara idag.

Jesus sa också: Älska varandra! Ett budskap som går igen i alla traditioner även om det missbrukas på alltför många håll. Man älskar dem som man anser förtjänar det, som har "gjort rätt" enligt någons förvridna mall....

Nej, "älska din nästa såsom dig själv" och "gör mot andra det du vill att de ska göra mot dig" - man behöver inte vara kristen, religiös eller höra till någon kyrka för att leva efter det.  Det finns överallt och man kan bara försöka, och göra sitt bästa, hela tiden, hela tiden....

I advent läser jag på Facebook om vänt....I forn sed väntar man på midvintersolståndet och ljusets återkomst. Ett sätt att vänta är att fixa till en "väntljusstake" en idé som tilltalar mig på alla de sätt och vis. Nu har jag änteligen lyckats få till ett väntljus i alla fall!

Man kan ju också som en medlem skriver ha ett "hjul" för hela året....

Jag, såsom mer eller mindre hedning, pagan, tycker inte att kyrkans budskap ska vara det enda rätta. Jag tror på gud, men gud finns i oss alla och det finns många gudar. Grundbudskapet är detsamma i många traditioner....

Men jag ska inte fördjupa mig i det utan berätta om Väntljusstaken, och gruppen på Facebook....och jag citerar:

"Väntljusstaken är ett alternativ till den kristna adventsljusstaken. Även den som inte väntar på Jesus återkomst kan känna ett behov av att tända ljus i den mörkaste årstiden och räkna ner dagarna till julen som ju är en högtid som firas av så många fler anledningar än just kristus födelsedag. Från början är julfirandet en hednisk tradition som hänger samman med midvintersolståndet och solens födelse, men som de kristna "lånade" för att göra till sin. Därför är det inte mer än rätt att vi nu lånar vi de kristnas adventsljusstake och gör den till vår!

Väntljusstaken har sex stycken ljus som tänds de sex torsdagarna (eller onsdagarna) innan midvintersolståndet. Vilken sexarmad ljusstake som helst duger, och du dekorerar den efter eget tycke. Namnet "Vänt" är en ordlek med orden vänta och advent.

Detta är en ny sed under utveckling, var med och skapa och sprid den!

Glad Vänt!"

Några kommentarer till detta:

"Tycker det är en lysande ide, men föredrar att lägga väntans tider på en onsdag som är Odens dag, då med syfte på att det är Oden som drar ut på krigartåg och jagar bort trollen som håller mörkret."

"Här i Danmark är väntljusstaken oftast gjord av en krans av granris, dekorerad med band och med fyra band (mellan ljusen) hänger man upp den i taket.
Skuggan av detta ser ut som ett lite snedvridet solhjul.
Jag brukar hänga upp den kransen den 13.e och tända alla fyra ljusen. Sedan tänder jag dessa varje kväll, och gläder mig åt att vi snart rundar ett av "hörnen" i årshjulet. Inte så mycket väntan kanske när alla fyra ljusen tänds samtidigt, men det ger ändå en underbar känsla av att nu är det snart dags.

Jag har även en fyrarmad rund keramikljustake med Yggdrasil och nornorna i mitten och en liten dvärg vid varje ljus, som vi brukar tända vid solstånd och dagjämning."

Jag tycker det låter alldeles fantastiskt! Vilken idé! Man är så inkörd på denna adventsstake att man inte kan tänka på annat...och Ikeas alla varianter som blir mer och mer trendiga allteftersom.

Nej, jag vill tillbaka till ursprunget, det gamla, den forna seden.....

Det finns också verser att läsa till varje ljus, som en önskan eller affirmation i väntan på solens återkomst. Tänk att höra dem på adventssamlingarna i skolan eller på jobbet.....Jag vet inte vem som skrivit dem, men om någon vet så säg till så lägger jag in namnet. Jag har bara tagit uppgifterna från gruppen tills vidare och menar inte att göra dem till mina.

Däremot; 

Jag märker mitt väntljus med de fem första runorna i utharken och avslutar med färunan för fullbordan. Varje runa symboliserar en affirmation i väntan på solen och ljusare tider.

I gruppen börjar man med färunan och använder de fem första runorna i futharken. Jag hör till dem som använder uthark och börjar alltså med det vilda i ur-runan och avslutar med det tama i fä-runan. Versen nedan är alltså lite förskjuten för att passa mitt sätt att tänka.

Vi tänder det första ljuset i vänt
och låter det i urrunans tecken brinna
Med allting som kommer och allting som hänt
må det om tidernas gång åminna

Vi tänder det andra ljuset i vänt

och låter det i þursrunans tecken brinna
När vinterns förödande krafter vi känt
må det om vårens återkomst åminna

Vi tänder det tredje ljuset i vänt

och låter det i assrunans tecken brinna
I vördnad till guden som solen tänt
må det om regins makt åminna

Vi tänder det fjärde ljuset i vänt

och låter det i reiðrunans tecken brinna
I längtan till det som en dag skall ha återvänt
må det om resan mot mål åminna

Vi tänder det femte ljuset i vänt

och låter det i kenrunans tecken brinna
Ett ljus som åter i mörkret är tänt
må det om julens hopp åminna

Vi tänder det sista ljuset i vänt
och låter det i färunans tecken brinna
Tills solens drottning på nytt återvänt
må det om hennes prakt åminna

 Så här blev mitt ljus!

Runorna går runt hela ljuset och börjar som sagt med Ur....

I silverskålen finns vatten, stenar och granris och några glittrande paljetter som återger ljuset

Jord, eld, luft, metall och vatten - naturen och ljuset. Jag känner mig väldigt nöjd!

Bless!

En släkting till mig skrev i sin status på Facebook att hon "vinner dagens upplaga av Sveriges sämsta morsa."

I min kommentar citerade jag Cecilia Hagen, författare och krönikör på Expressen: "Du själv är den bästa dåliga morsa dina barn kan ha." (Vissa fattade inte det, vilket framgår av kommentarerna.)

Men så är det....morsor har dåliga dagar, morsor är trötta, har inte ätit, har pms, är oroliga för pengar, jobbet, gamla föräldrar, kompisar, maken.....morsor är människor. Men den dagen man känner sig som en dålig morsa är man ändå den bästa morsan för sina barn, för hur dåligt man än mår och hur trött man än är, bryr man sig alltid mest om barnen, man ser alltid till att barnen har det bra och man älskar dem villkorslöst!

Finns det då dåliga morsor? Ja, tyvärr finns det det, de som styrs av sitt ego och sitt eget "förverkligande" och glömmer bort att finnas där. Som ser till att barnen har tv, dator, stereo, mobiltelefon men inte en varm famn, ett lyssnande öra och ett vakande öga. Det finns därmed barn som inte har någon att fråga och bolla med inför skolan, kompisar, pubertet, och allt vad det kan vara. Morsor som "minsann inte ska sitta hemma med någon unge".

Nuförtiden får man ha barnomsorg även om man är arbetslös, sjukskriven eller hemma med syskon. Arbetslös okej, man kan behöva rycka in någonstans men måste man ha barnen bortlämnade hela dagen? Sjuk, ja, helt klart, man orkar kanske inte med som man skulle vilja. Bättre att få bli frisk i lugn och ro.

Hemma med syskon? Man tar sig för pannan, vilket barn förstår varför h*n måste vara på dagis när mamma är hemma med bebisen? Varför får inte jag vara med mamma? Jaja, detta varierar med ålder, helt klart, men jag har jobbat över 20 år i barnomsorgen och sett alla varianter. Ett litet barn mår bättre hemma med mamma och för jösse namn, förr hade mammor 10, 11, 12 ungar och klarade sig alldeles utmärkt. Men det är klart, hon kunde inte gå på gym och sen dricka latte med väninnorna.....

Äldre barn behöver kompisar, ja, men så låt de ta med kompisar hem då! Det är väl jättemysigt att sitta och äta mellis med ett gäng ungar som har massor att prata om och funderingar om både det ena och det andra. Fler klokskaper har nog yttrats runt ett mellis-bord än i regeringens fikarum skulle jag kunna tro.

Ta till vara barnen, medan de är små och du har fantastiska vuxna barn att umgås med, som vill vara med dig, som ringer och frågar hur du mår och som anförtror dig stort och smått (och en del du kanske inte velat veta, ibland :-))

Förr var barnen ålderdomens trygghet - ju fler barn, ju fler som tog hand om dig på ålderns höst. Ibland undrar jag varför en del har barn nu....om man inte vill vara med dem?

       Jag och min förstfödde                          Min mor och min dotter

Och innan jag blir anklagad för fördomar igen - ja, det finns bra och dåliga pappor också men eftersom utgångspunkten var dåliga morsor har jag bara skrivit om morsor idag!

Min släkting, som jag skrev om i början, är en fantastisk morsa! Det är inte tal om annat! Men hon är trött ibland också - och det får hon vara...

I Solöga's bok "Djurens språk" står det på "Räv" följande:

"Ett kreativt sinne hittar alltid en lösning.

Min gåva till dig är att lita på dig själv"

Tillit är det svåraste som finns. Allt blir ju som det ska. Trots allt. När man mest misströstar. Att se ljuset i tunneln, silverkanten på molnen....

Räven kan anses listig, ja, men det är väl bra? List och styrka, det behöver man minsann. Att smyga under granens lägsta grenar, utan att höras, utan att synas, på vinterkall mark....frostbiten, lingonris med några kalla bär kvar. Känner kylan under tassarna men vandrar vidare, stannar inte, då fryser jag.

Räven är klok, allätare och klarar sig själv. En hona behöver bara en hanne för parningen och medan ungarna växer upp. Men nog vill jag ha min hanne kvar...

Det svenska skogsrået har ju också rävsvans, i vissa delar av landet i alla fall. Svansen stack ut under kjolen som en varning - för den som var uppmärksam. 

"Skogsrået var skogens oftast kvinnliga härskarinna, enligt en del folkminnesanteckningar barn till Lilit. Hon var ett rå eller en rådare över de vilda djuren som hon ibland skänkte till dem henne behagade. Hon lockade vandrare vilse och förförde män som hon fattat tycke för.

Framifrån är hon skön och tilldragande, men sedd bakifrån har hon ofta en ihålig rygg som ett gammalt träd. Längre norrut, i Dalarna och andra fäbodsområden, har hon istället en rävsvans som ibland sticker ut under klänningen. Den som haft sexuellt umgänge med ett skogsrå blir ibland inbunden och fåordig – hans själ har stannat hos henne.

Skogsrået hade även positiva egenskaper. Till exempel sades hon ha väckt kolaren när milan brann, en föreställning som var vanligast i Bergslagen. Hon sades också ibland ha hjälpt fäbodflickor med boskapen.

Enligt en tradition hyste den gamle asaguden Oden agg emot Skogsrået, och jagade henne som ett villebråd."

Mja, det tror jag inte på.....  

"I japansk mytologi finns Kitsune, som förtrogen till guden Inari hölls Kitsune för en lyckobringare av kvinnligt kön. Men hon hade ofta i sagor och legender även andra sidor. Många historier beskriver hennes förhållande till människor i huvudsak som fördelaktigt för människorna. Dock kunde redan obetydliga störningar få situationens förbindelse att slå om till sin totala motsats och leda till katastrofala följder.

Många berättelser skildrar Kitsune som Hengeyokai, ett väsen med förmåga att anta mänsklig gestalt. I dessa sagor uppträder en Kitsune ofta som en särledes skön ung dam och äktar en man, ofta utifrån sann och äkta kärlek. Men så fort denne märker att han gift sig med en rävhona, försvinner hon med ”farväl för alltid” och lämnar honom ensam med de gemensamma barnen.

Den mytologiska Kitsune, blir mäktigare ju äldre den blir. Vid hundra års ålder får den en svans och därmed också förmågan att förvandla sig till andra skepnader. Räven får ytterligare en svans vart hundrade år. Den räv som levt i tusen år har nio svansar och får förmågan att se hur långt som helst. Det finns aldrig mer än en niosvansad räv i världen samtidigt och den räven är den mäktigaste av dem alla."

Räven är alltså ett kvinnligt väsen......jag som alltid haft en dragning till räv....och uttrycket "rävig" ska absolut revideras och omvärderas till något positivt!

Källor: Solöga, Wikipedia

Ja, det är det jag har, tror jag, och känslomässig, kanske framförallt känslomässig. Jo, det är nog så det är....gammeldomen börjar kicka in...

Var på bröllop i helgen, ett välordnat, roligt, kärleksfullt och fantastiskt, otroligt bröllop!

Bortsett från att vi totalt försmäktade i värmen (30 grader och nästan 100% luftfuktighet)....bortsett från ett mycket märkligt hotell (kan nog skriva ett helt blogginlägg om det)....bortsett från en punktering i 120 knyck på motorvägen mellan Uppsala och Stockholm - ja, bortsett från mitt eget skruttiga liv med Försäkringskassa och värk så var ett (och jag citerar ovanstående) välordnat, roligt, kärleksfullt och fantastiskt, otroligt bröllop!

Bruden var inte klädd som en gräddtårta á la amerikansk stil, utan stilfullt och lite läckert i kritvitt med rosa skärp och skor....hur häftigt som helst! Brudgummen var också stilig, såklart, han är ju min systerson och såklart en man av vår släkt!

Det var också ett tillfälle att upptäcka hur vuxna mina egna barn är....där satt de vid varsitt bord, med mest okända människor och pratade och skrattade och åt och drack och hade hur trevligt som helst! Utan mamma! Vilket jag också hade - utan dem! Utan att behöva kolla vart de var, eller om de uppförde sig, nej, det var länge sen jag behövde kolla det i och för sig.

Jag och mannen i mitt liv kunde till och med åka hem tidigare och lämna barnen på festen i fast förvissning att de klarade sig tillbaka till hotellet alldeles själva, nåja, med sällskap av pojkvän och övrig släkt - men ändå! Det känns nytt för mig som varit ensam om ansvaret större delen av deras liv (deras pappa var inte frånvarande, nej, men han reste och jobbade mycket, ska sägas till hans försvar och som en förklaring)

Maria och Peter, åh, ni var så fina och ni är så fina! Ni är bara så perfekta för varandra! Ni bjöd också på er själva i den mest fantastiska bröllopsvals jag sett!

Nu blir jag hjärtnupen igen men det var så kul att vara med! Tack!

Min dotter har tagit bilden med sin mobil och jag har snott den från hennes blogg.

Fyra dagar i Årrenjarka - bilderna får tala.