Har gått ett tag och funderat på de sju dödssynderna....inte för att jag kallar mig kristen eller bibeltrogen men det är ju ett begrepp inom katolicismen och hör därmed till  den straffande guden, som i alla fall inte jag tror på.

Men "intet mänskligt är mig främmande" så liksom det mesta har även dödssynderna en grund i det mänskliga beteendet och om man överför det till vår tid med våra kamper och tillkortakommanden så visst har det sin relevans...

Den första synden är högmod, på latin superbia, även kallat storhetsvansinne eller hybris. Enligt Wikipedia förknippas högmod med färgen violett samt häst och påfågel av någon outgrundlig anledning. Straffet för högmod är enligt samma källa att rådbråkas. Ett visst högmod dras jag tydligen med då, eftersom jag rådbråkas i högsta grad av min massör två gånger i veckan. Men jag tycker också att man faktiskt får vara duktig!

Den andra synden är girighet, avaratia. Därom behöver vi inte orda så mycket, girigheten är grunden till vårt kallare, tuffare Sverige. Att de som redan har vill ha mer, att ta från de fattiga och ge till de rika. Färgen som förknippas med denna synd är gul och djuret grodan. Straffet är att sitta i en kittel med kokande olja.

Tredje synden är vällust, otukt och begär. Luxuria på latin. Mja, här är jag inte riktigt med på noterna. Vad skulle det vara för fel på njutning? Och jag menar icke enbart sexuell njutning. Varför inte få ha det bra så länge det inte går ut över någon annan? Otukt är däremot en helt annan sak, det är att tvinga sig på någon och där kan straffet ha sin relevans. Begär kan vara på olika vis...."Jag ser på dig till att begära dig" betyder "jag vill ha dig" och det  är väl inte helt fel förutsatt att det är rätt person?

Vällusten är blå (min favoritfärg, hmm) djuren som hör till vällusten är ko, tjur, tupp och get....underligt, det är väl bra djur att ha?  Straffet för denna synd är att bli insmord med eld och svavel vilket kan vara på sin plats för otukt och onaturligt begär men annars tänker jag ha min vällust kvar!

Nummer fyra i syndaordningen är avund, invidia. Här har vi en skillnad på avundsjuk och missunnsam. Jag är avundsjuk ibland, på olika saker hos olika människor men jag missunnar dem inte det de har. Däri ligger skillnaden!

Avunden är grön, det vet vi sen gammalt men den hör också till hund eller get. Stackars get, den får stå för både vällust och avund. Tro vad geten gjort för ont? Syndabocken......Är man alldeles för avundsjuk får man sitta i iskallt vatten i helvetet.

Nästa dödssynd - frosseri, gula. Ahh, frosseri, är vi inte skyldiga till det lite till mans? Visst är det gott med god mat, godis, mackor, öl, vin....Men inte för mycket, det visar sig runt magen, på vågen och i måendet överhuvudtaget. Så visst finns det en riktighet i att akta sig för frosseriet.

Storfrossare får äta råttor, paddor och ormar som straff och färgen orange och grisen representerar denna synd.  Äta som en gris, ja, det stämmer ju!

Vrede, ira, i vissa fall även hämnd, säger Wikipedia. Vrede är väl okej, beroende på vilket sätt man tar ut den på. Det är nyttigt att bli arg, att få ur sig känslor som annars ligger och gnager. Man kan skrika, ryta, slå på kuddar - men sen finns en gräns. Bättre att försöka tala om för den man är arg på hur man känner och varför. Men icke förneka vreden, det tror jag inte är bra. Hämnd däremot, hämnden är ljuv...nej, det är den inte....allt man gör kommer tillbaka tre gånger om och hämnden kan studsa fram och tillbaka i all evighet om ingen sätter stopp. Nu går vi vidare och lämnar detta bakom oss!

Vreden är röd och björnen står för vreden. Straffet är att styckas levande, oj, där tog de i! Nog finns det värre synder än vreden isåfall!

Sist men inte minst har vi lättjan, acedia, likgiltighet. Hmm, det är intressant. Likgiltighet är "de goda människornas tystnad" - när vi inte bryr oss, när vi skiter i andra, när vi stoppar huvudet i sanden och lever i vår egen lilla värld. Ja, det är en dödssynd, det kan jag hålla med om. Men vanlig lathet är väl inte så farlig, då och då får man väl slappa. Eller? Bara man tar sitt ansvar och inte låter andra dra lasset medan man sitter där.

Lättjan är ljusblå, get eller åsna (jösses, där var den där stackars geten igen!) och bestraffas med att kastas i en ormgrop. Ja, där får man nog inte ligga på latsidan.

Så där har vi dem, och alla har vi dem....i mer eller mindre hög grad.

Jag är lat ibland, avundsjuk ibland, girig - jo, jag vill ha saker jag med, högmodig för jag tycker jag är duktig. Jag blir arg och jag frossar i godis och jag får lust.

Men helvetet tror jag inte på så jag är inte rädd!

Drömde inatt att jag var tvungen att passa en ko - ja, en ko! Vet inte varför, vems den var eller hur det kom sig att jag hade hand om den?

Jag hade i alla fall en himla stor lägenhet som också övergick i en stor gård där kon vandrade omkring. Jag var tvungen att stoppa den från att rymma och bli skadad i trafiken,  jag var tvungen att hålla mina barn på säkert avstånd och samtidigt se till att de inte släppte ut kossan. Min dotter byggde ett staket av köksstolarna men jag trodde inte det skulle hålla om kon fick för sig att forcera det, tyvärr.

Jag var också tvungen att skydda min katt från att kon skulle äta upp henne, jag satt i soffan med både kon och katten liggande bredvid mig, och fick hela tiden se till att kon inte tuggade på katten.....vilket var störande för jag ville se på tv.

Samtidigt skulle jag hålla undan en argsint hop av grannar, bestående både av vuxna och ungar, som ropade, hånade och kastade saker på den stackars kon!

Mot slutet av drömmen satt jag på en strand, omgiven av skolbarn i olika åldrar och försökte förklara att man inte beter sig så mot en ko, den kan inte rå för att den är ko och förtjänar att behandlas med lika mycket respekt och hänsyn som någon annan av oss. Kor har också känslor.....och det har jag också, för jag grät där jag satt och försökte få dem att förstå.

Undrar vem kon symboliserade i drömmen.....Ett mobbat skolbarn? En invandrare i främmande land? En långtidssjukskriven invånare i Sverige? En arbetslös dito? En småmullig tonårsflicka i Vecko-Revyns värld? Jag själv....och alla andra som ibland känner sig utanför och inte hittar styrkan att vara den unika, speciella person man faktiskt är!

För korna, i tiden!

Som kuriosa slår jag upp Ko i Solögas bok "Djurens språk" och läser följande:

"Värdesätt familjen. Min gåva till dig är att vara/bli förälder eller att ha en god relation med dina föräldrar/din familj."

Så, jag skyddar familjen alltså.....se där ja....hm, det var inget nytt, men det visar kanske på att det kan vara jobbigt, stressande och frustrerande ibland....hur mycket man än älskar dem!

”Den som vill något stort måste ta sig samman; först i begränsningen visar sig mästaren och endast lagen kan ge oss frihet”.

Johann Wolfgang von Goethe ... 

Osho Zen Tarot

The Master

He ´ä ´som lite kul iblann....hur man får insikter bara sisådär.

Jag har i många år haft problem med öronen, hörselgångseksem, och när det sätter igång är det kortisondroppar och bomull i öronen ett par dagar. Senaste vändan skrev läkaren ut fel och jag fick salva istället för droppar.

I natt har det varit lite besvärligt och i morse när jag återfått ett visst medvetande tröck jag in en rejäl klick i varje öra, i med bomull och efter det somnade jag om.

Vaknade i en tyst, luddig värld....gick upp på toa och märkte att allt var liksom mjukt och dämpat och reagerade på hur vansinnigt skönt det var! Tappade en Treo-tub i golvet i badrummet och den bara studsade till och landade nästan utan ett ljud. Fascinerad gick jag tillbaka till sängen och la mig och läste en stund.

Hoppade till av att min sambo stod och stirrade på mig, "herregud är du kvar hemma"? Jag trodde han åkt för länge sen men han hade visst pappersjobb att ta itu med på morron....

Jag hade inte hört ett ljud!

Men det som slog mig var att jag faktiskt är så pass ljudkänslig....visst tycker jag det är jobbigt med mycket, folk, höga röster, tv'n och trafik....men så till den milda grad.....? Skillnaden var enorm!

Fick i alla fall en mjukstart på dagen - och en insikt som sagt!

Det jag läste i sängen på morgonkvisten var denna, en bok jag önskar jag läst för 20 år sedan, då fanns den visserligen inte ännu, men ni som är mitt uppe i småbarnsår, läs den NU och ni andra, läs den ändå!

Jag har tidigare skrivit om runor här i min blogg. Oden fick runorna av Gud, sägs det, visserligen som gåva men han måste offra något för att få dem. Han valde att offra sitt ena öga.

Lite så är det väl för oss alla, vi måste ge för att få, kämpa för att nå ett mål. Alltnog, Oden fick runorna och gåvan att spå och sejda. Han är den ende manlige sejdaren, det ansågs nämligen inte manligt att kunna sejda och spå men det var just ingen som diskuterade detta med självaste Oden.

Sejdandet var kvinnogöra men inte vilken kvinna som helst, man föddes med gåvan och gick sen i lära hos en Völva.

Völvan är den mest intressanta personligheten under brons- och järnålder. Hon var en fri kvinna, kom och gick som hon ville men man kunde kalla på henne om man behövde hjälp. Hon fungerade som läkare, barnmorska, kände till örter och var kanske framförallt länken mellan gudar och människor. Hon åtnjöt också Frejs gåvor och visste nog att skydda sig mot oönskade barn.

Att sejda betyder att hon försatte sig i trans och förmedlade budskap från gudarna.

Hon kunde också spå i runor och även den yngsta pigan fick kärleksråd när Völvan kom till gården. Det fanns även gifta kvinnor som stannade på en gård och fungerade som völva, de kallades ”husfruvölva”.

Völvan hade respekt med sig, t o m gårdens hövding (som för all del kunde vara en kvinna) lyssnade på hennes ord och vart hon än kom blev hon väl mottagen. Hon var dessutom den enda förutom hövdingaparet som fick sitta i högsätet.

Hon var klädd i en blå mantel och hade en mössa av katt- och/eller lammskinn på huvudet. Hennes främsta kännetecken var dock staven, isländskans ord för stav är just völvr. I flera kvinnogravar från den här tiden har man hittat rester av järnstavar. Först trodde naturligtvis de manliga arkeologerna att man hittat rester av jakt- och fiskeredskap men det fick de backa på.

Kvinnan hade makt den här tiden, jämställdheten var en helt annan. Eftersom männen ofta var ute på resor och handelsfärder hade kvinnan nycklarna till gården och styrde och ställde med husfolk, drängar och pigor. Jämställdheten gick ut på att allt arbete var lika mycket värt och viktigt för gårdens överlevnad.

Völvan var en stark kvinna!

Jag är stark

Jag kan spå i runor

Jag kan hela med örter -

Jag är en Völva!

För länge sen när jag började jobba på Gene Fornby fick jag rollen som Völva. Då studerade jag också den fornnordiska mytologin och de gamla magiska runorna. Här kommer den text om runorna jag hade på min hemsida. Om ni är snälla och orkar läsa kanske jag lägger in lite om Völvan och myterna också, lite framöver här....  

För att förstå runorna i sitt sammanhang bör man veta att det faktiskt inte är vikingatid, utan långt tidigare, tidig bronsålder och framåt till järnålderns slut. Det placerar oss i tidsspannet 4000 f Kr – 600 e Kr, under Vana-kultens tidsålder. Tidsrymden varierar eftersom allt kom lite senare här uppe i norr. Runorna blev sedan bokstäver och användes på runstenar och då är vi framme i vikingatiden.

RUNORNA

Runorna är bland de äldsta skrivtecken som man känner till och har troligen från början använts i magiska syften. Senare utvecklades runorna till de bokstäver vi använder idag. Runorna bestod av stavar som ristades i trä, vanligen i bok = bokstäver. Därför består de av raka streck, enkelt, eller hur?

Idag används mest runraden med 24 tecken till spådomar, många använder en 25:e runa, ”Den Tomma”, som ger en extra dimension till hela tolkningen. Det har diskuterats vilken runa raden ska börja, respektive sluta med, men jag hör till de som tycker att den skall börja med Ur, som står för det vilda, och sluta med Feh, som står för det tämjda. Detta kallas Uthark, efter de fem första runorna. (Börjar man med Feh blir det en Futhark.)

Det finns massor med böcker som tar upp runorna på olika sätt, bl a numerologiskt, och med noggranna tolkningar in i minsta detalj. För mig blir det övertolkat och mest en massa ord. Är man intresserad ska man absolut läsa dessa böcker, själv tycker jag att det räcker med att känna till grundenergin i varje runa och därefter känna in varje runa från gång till gång och samtidigt se samspelet i hela läggningen. Lite sunt förnuft på det, så blir det precis som det ska!

Formler och bindrunor

Man kan som sagt använda runorna att spå i, men också som formler och som bindrunor till beskydd eller för att avvärja sjukdomar och andra olyckor. En bindruna består som namnet anger av flera runor som binds ihop till en. Man kan då vända och vrida på runorna som man vill, till ett snyggt bomärke eller monogram om man så vill.

Ett enkelt sätt att göra en formel är att rista runan 3, 6 eller 9 gånger, t ex fä-runan för rikedom, eller sol-runan för kärlek. Man kan också lägga till sin älskades namn med runor.

Ett exempel på bindruna är den sk skräckhjälmen där älg-runan ristas i 4 riktningar, en avskräckande bindruna som är bra att ha t ex över dörröppningen om man inte vill ha in vad otyg som helst.

En annan skyddsformel är den s k ALU-formeln som består av Ass-Lagu-Ur, en utomordentligt stark bindruna.

En liten varning…

Vad man ska tänka på när man använder formler och magi överhuvudtaget är trefaldighetsregeln, den som säger att allt man gör kommer tillbaka tre gånger om (minst!) och noga tänka efter vad man ber om. Den karl man vill ha kanske är helt fel för en och det är kanske bättre att be om den rätte mannen istället för en viss person! Att be om ett arv innebär också att någon måste dö först och det var kanske inte det man i första hand ville. Man ska ha respekt för det man håller på med!

Alla drömmer vi, jodå, även du som inte kommer ihåg det har drömt. Kommer du inte ihåg drömmen – ta det lugnt, ditt undermedvetna bearbetar det som behövs!

Drömmar kan vara minnen från tidigare liv, det kan vara olika sätt att bearbeta det som händer i ditt liv just nu men det som jag främst av allt jobbar med är symboliken i drömmar. För hur det än är behöver sinnet reda ut, om inte annat så för sig själv, allt som pågår i livet.

Det finns en uppsjö böcker med drömtolkning, gemensamt är väl att man inte ska ta någonting bokstavligt. Jag tycker att man ska fokusera på känslan i drömmen….drömmer du om vargar och gosar och leker med dem på en solig sommaräng och allt är frid och fröjd – inte kan då det betyda att du är jagad och hotad om du läser det i en bok? Nej, i det fallet skulle jag säga att du är i harmoni med det vilda inom dig…

Dock finns en gemensam symbolik som oftast kan tillämpas på oss alla. Drömmer man om ett hus är det den egna kroppen…. Vinden/taket är huvudet/medvetandet, källaren det undermedvetna...fönstren är ögonen osv….sovrum kan handla om vila och sex, kök om näring och det man tar in – toaletten om det man rensar ut.

Klara och tydliga drömmar (även i färg) handlar om dig själv och ”verkligheten”. Det bästa man kan ha är mardrömmar för då är det en verklig utrensning på gång. Så när man drömt en mardröm ska man sätta sig och andas lugnt och sluta svettas och tänka på symboliken. Ofta drömmer t ex mammor att deras barn försvinner eller dör (kan få vem som helst att svettas) men det är en naturlig process att låta sina barn frigöra sig och släppa dem till ett eget liv. Dessa drömmar brukar kunna komma redan när barnen börjar skolan. Bara att låta det vara!

Bil, buss, tåg mm olika sätt att förflytta sig är ”resan genom livet”…backar man så går det bakåt i det man håller på med (jobb, utveckling mm) fungerar inte bromsarna ska man tänka på att ta det lugnt, är bensinen slut – då har man inte mycket energi kvar själv heller.

Just bilen är en mycket stark symbol för mig personligen, även för min kropp och drömmer jag att jag har fel på bilen får jag ofta mig en tankeställare på hur jag lever. Detta stämmer ibland även i verkligheten – när jag brände ut mig startade inte bilen heller, det var väldigt märkligt och det tog lång tid innan bilmekanikern hittade felet (i en sladdhärva bakom ratten – mitt liv var helt ihoptrasslat!)

Flygdrömmar är ofta ut-ur-kroppen-upplevelser, själen tar rast ett tag och beger sig ”hem” för att vila och hämta kunskap.

Vatten är känslor, eld är starkt och renande (fågel Fenix som reser sig ur askan).

Människor i drömmen är oftast aspekter av en själv, det man inte gillar hos den andre är egenskaper man har själv. Dock hör jag till de som tror att vissa personer visar sig som sig själva i drömmen. Drömmer man om barn kan man tänka på sig själv i den åldern, man eller kvinna är oftast ens egna manliga eller kvinnliga egenskaper.

Freud skulle ha mycket att tillägga men jag nöjer mig med detta just nu!

Beltane, en gammal keltisk/hednisk helg, då vi hälsar våren i mörko lande...Ett halvår har gått sedan Samhain, Allhelgona, då, när slöjan var som tunnast mellan världarna och ett nytt år började.

Nu har det mörka, kalla vinterhalvåret passerat med mycket snö och i morgon tänder vi eldar igen, vi bränner bort det mörka, demonerna, vintern och kylan, vi tänder solen och tillåter värmen att komma tillbaka.

Det är också en helg för fruktsamheten...Fruktbarheten och den uppvaknande växtligheten men även föreningen mellan manligt och kvinnligt.

Merry meet, merry part and merry meet again...

Hören ljusalver, hören fylgjor

Hören himlafar

Höga väsen, hämten till oss

luftens ljusalveliv

och styrka från solens strålar...

(Från "Runmagi och Shamanism" av Atrid Grimsson)