Igår fick jag höra talas om en person som av en psykolog blivit ombedd att nämna tre personer han beundrar - en död, en levande och en fantasifigur. Personen ifråga valde sin  morfar och Fantomen och den levande skvallrar jag inte om....

Detta fick mig att fundera - vem eller vilka beundrar jag? En död, en levande och en fantasifigur och banne mig att jag kommer på någon bara så där.....

Har i stort sett funderat sen i går kväll och hela dagen idag och även om jag beundrar många människor, levande och döda så är det aldrig fullt ut. Det finns ingen jag beundrar helt igenom och det är väl egentligen så det är? Ingen är väl helt igenom beundransvärd, vi har alla våra brister och tillkortakommanden.

Men det finns de som jag tycker om och beundrar, starka kvinnor som trots svårigheter utstrålar ren kärlek och värme, människor som går sin väg trots motstånd, hån och trakasserier. Människor som står för det de tror på trots att vindarna vänder.

Folk som går sin väg även om man kan tycka de är knäppa. Jag vet en person som inte kör bil på E4:an, vilket jag kan fnysa åt, jag som kör vartsomhelst - men är inte det att beundra? En person som erkänner sin svaghet och avstår från att köra omkring och göra E4:an osäker. Hur många flänger omkring hur säkra som helst och ställer till olyckor?

Det finns alltså ingen person i sig som jag kan bestämma mig för! Varken död eller levande.....

Fantasifigur då? Ronja Rövardotter!

Vem eller villka beundrar du?

Every quality, taken to extremes, becomes a weakness

Paolo Coelho