Häromdagen åt jag lunch med min son. Jag åker till Sundsvall en gång i veckan för akupunktur och vi har försökt få till en lunchträff i en månads tid nu men inte lyckats. Men till sist...det är numera inte ofta man får prata IRL med sina barn...men så är livet och bara det faktum att de klarar sig själva och lever bra liv tycker jag är gott betyg till mig som mamma. Det är det man har barnen till, att bli självständiga individer...men nu spårar jag ur igen.

Vi träffades, min son och jag, en liten bit från matstället och som vanligt slogs jag av vad lång han är och skäggstubb och ja, (men mamma........!)

I alla fall stegade han iväg och jag snubblade efter. In på matstället där jag liksom stannade till och tittade runt (det har varit fik där förut så jag hade inte sett stället i dess nya regi) medan sonen med långa kliv stegade fram till spiraltrappan och snabbt liksom rann nerför den....jag var inte så långt efter när han raskt kom upp igen och sa att det fanns gott om bord nere. Innan jag visste ordet av var han framme vid disken och läste upp dagens rätt för mig.

Lätt vimsig bestämde jag mig för sallad (ja, jag försöker äta nyttigare...hm) och eftersom han redan hade räknat fram rikskuponger betalade han för mig också. Hejåhå....samma fart nerför spiraltrappan igen och fram till ett ledigt bord.

Andfådd påpekade jag hans tempo medan vi hängde av oss ytterkläder och hämtade bestick och dricka - han är 23, jag är 53 och visserligen bär jag på några kilon för mycket men....jösses, det märks att jag gått in i den mer flegmatiska delen av livet medan han är ung, på väg uppför i karriären och alldeles i början av vuxenlivet med flickvän, lägenhet, resor och en massa planer.

Klart han har mer fart och tempo än jag.......Kanske det är tidens utveckling, allt går ju mycket fortare, kanske är det det att jag är äldre, utbränd och tröttare...men jag måste säga att jag tycker det är skönt att inte vara kvar i det tempot för det hade jag också förr.

Men herreminje vad tiden går fort! Nu är det hans tur! Och lunchen bjöd han på! Så bra att min son tjänar mer än jag!

Och här är dottern också på väg ser jag....