Igår fick jag höra talas om en person som av en psykolog blivit ombedd att nämna tre personer han beundrar - en död, en levande och en fantasifigur. Personen ifråga valde sin  morfar och Fantomen och den levande skvallrar jag inte om....

Detta fick mig att fundera - vem eller vilka beundrar jag? En död, en levande och en fantasifigur och banne mig att jag kommer på någon bara så där.....

Har i stort sett funderat sen i går kväll och hela dagen idag och även om jag beundrar många människor, levande och döda så är det aldrig fullt ut. Det finns ingen jag beundrar helt igenom och det är väl egentligen så det är? Ingen är väl helt igenom beundransvärd, vi har alla våra brister och tillkortakommanden.

Men det finns de som jag tycker om och beundrar, starka kvinnor som trots svårigheter utstrålar ren kärlek och värme, människor som går sin väg trots motstånd, hån och trakasserier. Människor som står för det de tror på trots att vindarna vänder.

Folk som går sin väg även om man kan tycka de är knäppa. Jag vet en person som inte kör bil på E4:an, vilket jag kan fnysa åt, jag som kör vartsomhelst - men är inte det att beundra? En person som erkänner sin svaghet och avstår från att köra omkring och göra E4:an osäker. Hur många flänger omkring hur säkra som helst och ställer till olyckor?

Det finns alltså ingen person i sig som jag kan bestämma mig för! Varken död eller levande.....

Fantasifigur då? Ronja Rövardotter!

Vem eller villka beundrar du?

Every quality, taken to extremes, becomes a weakness

Paolo Coelho

 

Susanne

3 december 2009 20:55

Jag håller med dig och Paolo Coehlo. Det finns så många, och alla har vi båda svarta,vita och gråa sidor i oss. Men det går ju att beundra alla dessa sidor. Men om jag skulle försöka i alla fall så blir det Moder Teresa och Bamse. Den nu levande är en arbteskamrat som är så inni vassen go och empatisk, så levande och ärlig, så positiv och sann. Det är det jag behöver just nu. I morgon kan det vara helt annat. Kanske Katten Jansson eller lilla My. Kram

http://www.susannesliv.bloggplatsen.se

 

Murphy

3 december 2009 21:03

Mormor
Dalai Lama
Grynet "Ta ingen skit"

http://murphy-99.blogspot.com

 

Lie

3 december 2009 22:32

Har tänkt en god stund... men jag tror inte jag BEUNDRAR någon. Det är liksom att sätta upp en annan människa på en piedestal. Jag kan se syftet med övningen... men, nä...

Det finns ju en mängd människor som gör fantastiska saker, goda gärningar o.s.v, men beundrar någon... det gör jag nog inte. Älskar, tycker om, respekterar, men på ett jämlikt plan.
Så det blir pass. ;-)

 

Annelise

4 december 2009 09:00

Nej, precis, vi har alla något värt att beundra men alla har vi våra brister - ingen är förmer. Och det kan som sagt vara olika från dag till dag. Rätt kul att fundera en stund i alla fall! Och Murphy, håller med dig om Dalai Lama och Grynet - din mormor känner jag ju inte...:-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...