I Gamla Testamentet i Bibeln talas om syndabocken, en bock som fick ta på sig människans alla synder. Man knöt röda band i hornen eller så fick varje människa som ville ha syndernas förlåtelse svärta ner sin hand och sedan lägga den på en vit get. Getabocken drevs sedan ut i skogen eller offrades.Då blev synderna förlåtna....behändigt, eller hur?

Visst hör vi ofta talas om syndabockar, någon som antingen tar på sig skulden, eller som utsätts för anklagelser att ha orsakat allt elände. Judarna i Tyskland var syndabockar, häxorna som brändes på bål...det finns många exempel där man gärna vill skylla på andra istället för att ta eget ansvar.

För många år sedan, i samband med min första vägg, var det omorganisation på min arbetsplats. Fritidspedagogerna var säkra, förskollärarna mindre säkra i den nya organisationen. Eftersom jag är fritidspedagog var jag rätt lugn, till en början vill säga. Jag var redan då drabbad av migrän och då har man ganska mycket korttidsfrånvaro, man är borta en dag och dyker upp nästa dag och ser hur pigg ut som helst, vilket naturligtvis sticker i ögonen på folk. "Ont i huvudet, det har jag också men jag tar Alvedon och går ändå, jag."

Ajaj, alla dessa människor som ska uttala sig om det de inte har en aning om....

Dessutom hade jag småbarn som nyss börjat på dagis med allt vad det medför. Klart det störde mina arbetskamrater att jag kunde vara borta så pass mycket och ändå ha jobbet säkrat.

Först märkte jag inget, ofta är det syndabocken själv som upptäcker sist av alla att något är verkligt fel.....ungefär när man är på väg att offras. Då är det så dags. Jag blev utskälld, i telefon, på jobbet, i skogen med alla barn runtomkring. Jag var värdelös, fritidspedagoger var värdelösa....

Jag kom till företagshälsovården och det första jag fick veta och det som präntades in i mig var "Det är inte ditt fel, det är inte ditt fel, det är inte ditt fel". Senare lärde jag mig mer om grupprocesser och att det var hotet om omorganisation och ev omplaceringar som satte hela arbetsgruppen i gungning och de gav sig på mig. Läs gärna "De elva sammansvurna" av Marianne Fredriksson m fl - där är hela processen beskriven.

Det här är en erfarenhet, likaväl som någon annan men det var otroligt tufft när det pågick. En erfarenhet som är bra att ha tycker jag nu, 17 år efteråt. Jag blev sjukskriven i 2 år och fick en bra rehabilitering under den tiden och kunde faktiskt jobba heltid igen som fritidspedagog, dock på en annan skola. Tyvärr höll de varandra om ryggen på det gamla stället och chefen använde "locket-på"-taktiken. Däremot har jag efteråt hört att en av de ettrigaste blev omplacerad pga samarbetssvårigheter och ett hetsigt humör. Tror jag det....inte förvånande.

Nu, idag, hade jag lämnat detta bakom mig, trodde jag....tills jag ser en annan människa på väg in i samma situation. Jag själv har en roll i den här gruppen som nu är i gungning och som är på väg att "mobba ut" en annan människa, har förutfattade meningar och dömer på förhand. Jag har fått signaler med personangrepp, påhopp och idiotiska påståenden om denna människa. Jag har satt ner båda fötterna, dragit gränsen och vägrar ställa upp på detta.

Igår kväll, i samtal med en god vän, trillade slanten ner. Det är mina gamla arbetskamrater igen, allt kommer tillbaka i form av en ny utmaning, men nu har jag en annan roll och nu har jag insikten och kraften och möjligheten att påverka detta åt rätt håll. Och det ska jag göra, ingen ska bli syndabock pga mig, jag tar mitt ansvar och jag önskar, önskar att de andra besinnar sig och gör likadant!

 

Carina

16 februari 2010 13:58

Har följt din blogg ett tag nu ,vilken klok och intressant sådan du har ! tankeväckande och underhållande.
Här har du verkligen belyst mobbingproblematiken,hur det uppkommer,känns och hur man drabbas ,ibland utan förvarning. Och också hur man kan gå klokare och starkare ur jobbiga uppleverlser ,och använda dem till ngt bra,precis som du skriver här. Då har inte det jobbiga varit förgäves,och då har man verkligne växt som människa. Mycket bra skrivet!
/Carina

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...