Vi tar väl en till eftersom jag läste rubriken på nästa utmaning och kände mig inspirerad.

Alltså nr 15/100 Värsta semestern

Oj….. måste tänka igen….

Har väl inte egentligen haft någon riktigt dålig semester. Dåligt väder, ja. Alltför kort, ja. Sjukskrivningsår helt utan semester. Då man mår som sämst och ska arbetsträna och på nåder får behålla ersättningen ett par veckor om man ber snällt, bockar och bugar med mössan i hand – goe Försäkringskassan… två veckor ledigt för en utbränd käring?

Men dålig semester? Nää….

Under tiden med mina barns far tillbringade vi semestrarna i en stuga på Hälsingekusten, hans från ett tidigare förhållande, även min under vår tid, moraliskt i alla fall. Ungarna fick sina sommarlov där, med lek och bad och kompisar. För mig var stugan viktig av flera skäl. Trots att vi hade ett hus i Örnsköldsvik var stugan en tillflyktsort och närheten till Sundsvall gjorde att man kunde hälsa på föräldrar och vänner över dagen bara. Jag åkte ibland upp för att gå ut och ta en öl med kompisar, en sorts frufridag.

Dåvarande make räknade ut att kostnaderna för stugan motsvarade en utlandsresa per år. Men nej, att tillbringa fyra veckor i stugan överträffade på alla sätt en vecka på Mallorca eller nå’t annat chartermål som ändå aldrig intresserat mig. Tänk om just den veckan blev misslyckad, dåligt väder eller sjukdom. Så lite behövs! En hel semester i stugan tillät kortare och längre dagsutflykter och ibland en övernattning nå’nstans. Dessutom tillbringade vi oftast påsken där samt de flesta långhelger också.

Dålig semester?

Den värsta semestern kanske ändå var den sista sommaren i stugan, när skilsmässan började bli ett faktum och jag förstod vad jag också måste lämna och hur allt skulle påverka barnen. Ni som säger att man skiljer sig alltför lättvindigt nuförtiden har ingen aning om hur länge man överväger och försöker hitta andra utvägar. Det tog nog minst 5-6 år för mig från det att den första tanken tog form tills jag vågade börja prata om det, men jag ska inte gå in på det nu, det är historia.

Värsta semestern?

Nej, men några av de bästa semestrarna var där – hittills i alla fall. Skönt att den stugan finns kvar för barnen och att jag och barnen har också fått en annan stuga.

Jag är nog en stugsittare ändå!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...