Synergi är när helheten är större än summan av delarna - har jag lärt mig. På mitt kära Wikipedia står följande: "Synergi är när två eller flera influenser tillsammans bildar en starkare influens än vid direkt addition" vilket måste sägas stämma rätt bra med min definition.

Jag själv hoppas hitta min egen synergi snart. Känner mig oerhört splittrad och delad i många delar.

För det första är mitt yrkesverksamma liv delat i två delar, ena delen är jag sjuk och har varit länge, den andra delen hade jag en arbetsförmåga på 50% som är borta just nu men som det finns en liten förhoppning om, att den ska komma tillbaka. Min sjuka del är utförsäkrad, arbetslivsintroducerad och sjukskriven igen. Min s k friska del, som är sjuk just nu, har haft ett jobb med lönebidrag, för nedsatt arbetsförmåga, alltså inte ens 50% är helt friskt hos mig. Den delen är nu sjukskriven och dessutom uppsagd av en chef som inte tycker jag ska jobba kvar när jag är sjuk, fast jag haft lönebidrag för att jag är sjuk - ett moment 22 där.

Så, hur blev det nu då? 50% sjuk och 50% sjuk och nedsatt arbetsförmåga men 100% sjukskriven. Där borde jag få ihop en helhet som Försäkringskassan kunde ge permanent sjukersättning?

Men det är kroppen det, den är bara en del av mig. Jag är ande och själ också. Min ande är jag, det jag som är dotter, syster, fru, mamma, fästemö....Också en massa delar som blir till den jag är i verkligheten, som pratar och kramas och tycker om.

Min själ är mitt odödliga jag, den del som lever vidare efter döden och som redan har levt vidare ett antal gånger på den här planeten. Min själ är också den som har kontat med Universum och med evigheten. Tack vare min medvetenhet om den kontakten kan jag uppleva andra dimensioner - samtidigt som jag inte får glömma den dimension jag lever i nu.

Här och nu...

Alla dessa delar är jag....lägg ihop och plussa på...och nog blir helheten mer än delarna....och pusslet som är jag blir färdigt, någon gång....

Osho: Completion

Idag vill jag att ni läser min vän Lie's blogg för att hon så bra beskriver utbrändhet och vägen till tillfrisknande. Jag själv är just nu nere i en avgrund och försöker hitta orken att ta mig upp igen, ännu en gång.

Men - ordet till  Lie !

I övrigt - lammskinn till salu!

...idag är ingen bra dag.

Ibland regnar det ute, ibland regnar det i själen. Och lika lite som man kan stoppa regnet ute, lika lite kan man stoppa regnet i själen. Man kan antingen stanna inne tills regnet slutar eller trotsa vädret, klä på sig ordentligt och gå ut ändå.

Idag vill jag vara inne och låta regnet skölja mig ren. Idag är ingen dag jag trotsar väder och vind i min själ.

Jag måste faktiskt inte kämpa varje dag. Jag måste få tid att läka också. Samla mina fjädrar......

Så är det klart - jag blir uppsagd för att jag är sjuk - från ett jobb med lönebidrag för att jag är sjuk.

Blir jag frisk nu?

För många år sedan var jag till en spåkvinna, det var i samband med första väggen och var nog bland de första gångerna jag vågade spå mig. Jag var fyllda 40 och det känns ju lite konstigt nu när jag själv är spåkvinna..

Men det var inte det jag skulle skriva om. Denna spåkvinna sa till mig att jag var en fågel, en väldigt stor fågel, a giant bird, men att jag hade gett bort alla mina fjädrar. Jag hade inga fjädrar kvar och det värsta var att jag gett dem till någon som inte alls behövde dem, eller ville ha dem överhuvudtaget. Men där var jag, ivrig att ge och ge och ge.....till nån som kanske var en orm, eller en varg eller nåt annat och inte alls skulle ha fjädrar.

Samla ihop dina fjädrar, var budskapet! Du behöver dem själv!

Den sommaren hittade jag fjädrar vart än jag gick, i skogen, på stranden, på gården - överallt låg fjädrar och jag plockade och samlade i knippen. Det hängde knippen hemma, i sommarstugan, jag hade fjädrar i bilen - överallt fanns mina knippen med fjädrar av alla de slag. Vackrast var en lång, säkert 30-40 cm, vit svanfjäder. Den hade jag kvar i bilen länge efteråt.

Jag kom tillbaka efter väggen - jag skilde mig och flyttade, livet startade om. Jag hade mina fjädrar och klarade mig ganska bra.

Men nu tror jag, nej, jag är ganska säker på att jag gett bort de flesta av mina fjädrar igen. Jag orkar nämligen inte flyga, jag håller mig inte uppe av mig själv längre.

Den här gången är det inte bara en person som fått dem. Det är flera, en ekorre, en björn, en liten räv och en gammal rugguggla som visserligen haft fjädrar en gång men som banne mig inte har nytta av mina. Jo, räven behövde mina fjädrar, det var det värt, en liten rävunge som ramlat djupt i en grop och måste ta sig upp igen....men annars!

Varför gör man samma misstag om och om igen? Jag ser mönstret....

Nej, dags att börja samla igen! Fjädrar anamma....

Min dotter klagade igår på kommentarer hon får. Hon har i ett halvår dragits med komplikationer av en ledbandsoperation, vilket inneburit 6 antibiotikakurer, 2 utrensningar och sjukhusvistelse och ett otal läkarbesök. Nu har hon fått en infektion i fingret också och därmed mer antibiotika.

Hon får på en gång kommentarer om att det alltid är något med henne. Ja, det är det - just nu i alla fall. Men vad gör det då? Hon måste ju få bli frisk, eller hur?

Jag känner igen mig - jag har dragits med migrän hela mitt liv och ett flertal krämpor har tillkommit med åren.

Vad är det då som gör att människor tar sig rätten att kommentera "det är alltid nå´t med dig", "ät inte så mycket tabletter", "ut och spring"....träning tycks vara det magiska undret - ja, för de som kan träna!

Svaret på det första är: "Ja, visst är det jobbigt, men det är jag som har det!".

Svar nummer två är:  "Tycker du jag ska ha ont i stället?" och svar tre är: "Det ska jag göra när det slutar göra ont bara jag rör mig", alternativt "när infektionen lagt sig".

Grejen är att folk i allmänhet har väldigt dålig fantasi och förmåga att sätta sig in i andra människors situation. Många vill gärna tro att deras sätt att tänka och vara är det enda rätta och om alla gjorde som de sa skulle alla må lika bra.

Så enkelt är det inte. Jag kan inte träna för mycket, fibromyalgin gör att musklerna inte tål för mycket belastning, vare sig av träning eller städning eller annat. Promenader, t ex stavgång, är bra för sådana som jag men fibron ger också en förlamande trötthet som gör att man alldeles för sällan orkar komma iväg. De dagar man mår bra däremot travar man glatt iväg på en långpromenad med värk och febertoppar som resultat. Det är svårt att hitta balansen, för man vill så mycket och man vet sedan sitt "friska liv" hur det ska kännas!

Nästan all energi går till jobbet. Min arbetsförmåga är 50%, det motsvarar en heltid för en frisk människa och jag är alltså lika trött efter min halva dag som du är efter din hela dag!

Så. du som vet bäst, sluta kommentera det du inte känner till, döm inte andras mående för du vet inget om det. Stötta, peppa och finns till för den som behöver dig, och skit i de andra!

"Döm ingen förrän du gått en mil i hans mockasiner"  säger att gammalt indianskt ordspråk.

Nu vore det väl sjutton om min svanskota inte ger upp kampen. Inflammationen har fått sig en rejäl dos kortison idag. Inte det roligaste beslutet och inte heller den roligaste upplevelsen men ont ska med ont fördrivas och detta var sista utvägen.

Medicin, sjukgymnastik, akupunktur, massage, healing (shamansk och annan) - prövat allt, gjort allt, asfalt....och lika förbannat ont....

Men nu, med benäget bistånd av två läkare, en ST- och en familje-dito och flera misslyckade stick, så.....

Ont fortfarande, det lär vara ont ett par dagar men till sist så.

Nu - åter till soffan!

Ni har säkert läst det....eller försvinner verkligheten bland alla modebloggar och Hollywoodfruar?

Nå, så läs det nu då! Läs det igen och igen....och tänk jävligt noga efter hur ni röstar på söndag!

Sveket

Besinna blott! Nästa gång är det din mor, din syster....eller du själv! Vem som helst kan drabbas av sjukdom, bilolycka eller ramla i trappan.....