Fast klockan är mitt på dagen....och det kurrar lite i magen.

Hoppas alla haft en bra julafton!

Här har kylan släppt sitt värsta grepp

och vi avvaktar nu nästa snöoväder.

Lite dagen-efter-känsla - mental baksmälla som jag brukar kalla det. Men det har varit underbart att ha båda barnen hemma! Vi satt uppe sent och spelade Rappakalja, och skrattade så vi grät....

en rejäl genomkörare i kropp, sinne och själ  

Nu ska jag inte sitta här.....God fortsättning till alla!

Ginny och Loppan lever loppan med julmat och grisöron!

En släkting till mig skrev i sin status på Facebook att hon "vinner dagens upplaga av Sveriges sämsta morsa."

I min kommentar citerade jag Cecilia Hagen, författare och krönikör på Expressen: "Du själv är den bästa dåliga morsa dina barn kan ha." (Vissa fattade inte det, vilket framgår av kommentarerna.)

Men så är det....morsor har dåliga dagar, morsor är trötta, har inte ätit, har pms, är oroliga för pengar, jobbet, gamla föräldrar, kompisar, maken.....morsor är människor. Men den dagen man känner sig som en dålig morsa är man ändå den bästa morsan för sina barn, för hur dåligt man än mår och hur trött man än är, bryr man sig alltid mest om barnen, man ser alltid till att barnen har det bra och man älskar dem villkorslöst!

Finns det då dåliga morsor? Ja, tyvärr finns det det, de som styrs av sitt ego och sitt eget "förverkligande" och glömmer bort att finnas där. Som ser till att barnen har tv, dator, stereo, mobiltelefon men inte en varm famn, ett lyssnande öra och ett vakande öga. Det finns därmed barn som inte har någon att fråga och bolla med inför skolan, kompisar, pubertet, och allt vad det kan vara. Morsor som "minsann inte ska sitta hemma med någon unge".

Nuförtiden får man ha barnomsorg även om man är arbetslös, sjukskriven eller hemma med syskon. Arbetslös okej, man kan behöva rycka in någonstans men måste man ha barnen bortlämnade hela dagen? Sjuk, ja, helt klart, man orkar kanske inte med som man skulle vilja. Bättre att få bli frisk i lugn och ro.

Hemma med syskon? Man tar sig för pannan, vilket barn förstår varför h*n måste vara på dagis när mamma är hemma med bebisen? Varför får inte jag vara med mamma? Jaja, detta varierar med ålder, helt klart, men jag har jobbat över 20 år i barnomsorgen och sett alla varianter. Ett litet barn mår bättre hemma med mamma och för jösse namn, förr hade mammor 10, 11, 12 ungar och klarade sig alldeles utmärkt. Men det är klart, hon kunde inte gå på gym och sen dricka latte med väninnorna.....

Äldre barn behöver kompisar, ja, men så låt de ta med kompisar hem då! Det är väl jättemysigt att sitta och äta mellis med ett gäng ungar som har massor att prata om och funderingar om både det ena och det andra. Fler klokskaper har nog yttrats runt ett mellis-bord än i regeringens fikarum skulle jag kunna tro.

Ta till vara barnen, medan de är små och du har fantastiska vuxna barn att umgås med, som vill vara med dig, som ringer och frågar hur du mår och som anförtror dig stort och smått (och en del du kanske inte velat veta, ibland :-))

Förr var barnen ålderdomens trygghet - ju fler barn, ju fler som tog hand om dig på ålderns höst. Ibland undrar jag varför en del har barn nu....om man inte vill vara med dem?

       Jag och min förstfödde                          Min mor och min dotter

Och innan jag blir anklagad för fördomar igen - ja, det finns bra och dåliga pappor också men eftersom utgångspunkten var dåliga morsor har jag bara skrivit om morsor idag!

Min släkting, som jag skrev om i början, är en fantastisk morsa! Det är inte tal om annat! Men hon är trött ibland också - och det får hon vara...

Idag vill jag att ni läser min vän Lie's blogg för att hon så bra beskriver utbrändhet och vägen till tillfrisknande. Jag själv är just nu nere i en avgrund och försöker hitta orken att ta mig upp igen, ännu en gång.

Men - ordet till  Lie !

I övrigt - lammskinn till salu!

Facebook - en fasans bok?

Jag har Facebook och tycker det är jättekul. Jag har ställt in mitt konto så att inte vem som helst kan läsa min logg eller se mina bilder. Det är helt mitt eget val. Jag går med i eller gillar de grupper som stämmer överens med vad jag tycker, de övriga skiter jag i. Jag är vuxen och kan bestämma helt själv vad jag skriver och vad jag delar med mig av. Tänk, vilken frihet! Det innebär naturligtvis också frihet för de som har motsatta åsikter och då har man ett gyllene tillfälle att sätta sig in i vad deras åsikter betyder och står för och kan även bemöta dem om man känner så.

Vad jag vill komma fram till är att jag hör vänner och bekanta oja sig över Facebook, usch, det är läskigt, det är otäckt - jag vill inte...Nej, man måste inte vara med, man behöver inte. Det är inte mycket man måste göra bara för att alla andra gör det, när det kommer till kritan.

Men jag känner igen kommentarerna från det antika 70-talet när videon kom...Oj, vad det var ruskigt och skrämmande och usch, vilka filmer man kunde se. Nyckelordet här är kunde, man kunde och kan fortfarande, om man så vill, se både porr och skräck och allsköns otäckheter. Men man kan också låta bli!

Men det är samma sak här; video/dvd är inte farligt i sig, Facebook är heller inte farligt i sig - det är vad vi gör med dem....det är användaren själv som väljer och det finns alla möjligheter att styra själv.

Om jag vill se porr på min video, okej, dvd-spelare, så beror ju inte det på att dvd'n är inställd på "endast porr" utan på att jag är det. Nu är jag inte det måste jag klarlägga för annars är det väl någon som tror det   . Folk som vill missuppfatta gör det ändå.

Den här debattartikeln i Aftonbladet belyser rätt bra vad jag vill säga, särskilt slutklämmen "Det är upp till oss användare att bevisa det."

Var på möte igår....folk tycker jag mailar mycket?

Jag som tycker det är så behändigt med mail - man når många samtidigt, man kan säga allt man behöver, man kan svara direkt.

Jag har sagt det förut, jag är utbränd och min hjärna håller inte för all information. Att ringa är jättejobbigt, jag sitter ofta och hoppas att folk inte ska svara när jag ringer....jag har svårt att höra, svårt att koncentrera mig och glömmer oftast en del jag tänkt fråga om.

Ett mail hinner jag läsa och tänka igenom innan jag skickar, och reflektera över om jag fått med allt och på det sätt jag vill.

Däremot har jag en tendens att svara på allt och vilja förklara och reda ut för mycket, vilket är en konstruktiv kritik jag kan ta till mig. Men att som nu, bli tvungen att ringa i tid och otid, nej, det känns inte bra. Jag vill ha respekt för mitt tillstånd likaväl som andra. Det känns inte bra, det gör det inte.

En vän till mig fick höra att "åh, vad du sitter mycket vid datorn, hur orkar du?" och hon svarade som jag också känner - datorn är avkoppling för mig, och ett medel att kommunicera med de jag annars inte orkar ringa eller träffa IRL. Jag har också fått pikar om "fyrkantiga ögon" och annat skämtsamt (?)

Alla kollar inte mailen så ofta - fine, det är okej, men låt mig vara okej då! Varför ska det ena vara sämre än det andra? Det handlar ju om olikheter! Vi gillar ju olika, gör vi inte?

För den som undrar, nej, jag har inte tagit illa upp, jag bara reflekterar och det bottnar i att jag inte själv kan stå upp för vad jag tycker och säga ifrån - utan jag finner mig i det andra säger.

Och då får jag ha det som jag har det.....

Nya känslor? Ja, kanske det är det som behövs....

Ja, så är vi då minus en hund. Dream, vår äldsta border collie, har fått sluta sina dagar.

Ja, hon var sjuk och hon var gammal och hon var trött och hade ont. Bäst som sker. Men visst saknar man henne när man går förbi och kastar en blick på hennes plats under trappan. Visst saknar man henne när man ska släppa ut dem och bara en hund springer för att komma först. Visst saknar man henne när man är ute och går och ska kalla in dem och bara en kommer. En kort sekund undrar man "men var 17 är Dream nu då?" innan man kommer ihåg.

Jag har känt henne i drygt 4 år, och hon blev mer och mer tillgiven allteftersom åren gick. Det var jag som gav henne mat och gick promenader (mest i alla fall) men husse var den som arbetade med henne. Där hon fick känna att hon gjorde nytta och var duktig. För det var hon. Jag kan inte mycket om vallning men är otroligt fascinerad att se hur hundarna arbetar. Speciellt när de var två och täckte upp för varandra. Helt fantastiskt!

Husse saknar sin arbetskamrat. Ginny saknar sin lekkompis. Våra döttrar saknar sin promenadkompis. Och jag, vad saknar jag....allt ovanstående.

Idag satt vi ute och fikade och slötittade på molnen sådär som man gör. Då ser vi Dream däruppe, hon flyger fram med svängande svans och spetsade öron. Dream, som blivit vit - en riktig änglahund! Och roligt hade hon, det var skönt att se!

Jaja, kalla mig fjollig....:-)

Dream

1999-10-16 - 2010-07-14

Fyra dagar i Årrenjarka - bilderna får tala.

..tänker jag skita i allt strul med Försäkringskassa och andra myndigheter. Nu åker vi till Årrenjarka i 6 dagar. Shamankurs, del 2 - Helande, för mig och fiske för gubben....Och våra vänner Lie och Bertil är med också....som förra året.

Mygg, midnattssol....härliga dagar!