Lade just in en länk till min vän Murphy (som han kallar sig), en kille med många kloka tankar och ett befriande sätt att uttrycka sig.....

Enjoy!

Som mina trogna läsare observerat finns ett visst intresse av shamanism och annat andligt hos mig. I somras gick jag grundkursen och det kändes väldigt bra.

Med på kursen var en av mina bästa vänner, hon gick då tredje steget, själsåtervinning och har tidigare gått helandekursen. Och detta för mig till sist fram till dagens ämne. Shamanskt helandearbete.

Jag har länge, länge, länge mått dåligt på olika vis. Gick in i väggen första gången för 17 år sedan och har sedan dess mer eller mindre dragits med svår migrän, värk i kroppen och en oändlig trötthet. Senaste året har jag dessutom dragits med kvinnliga övergångsbesvär och genom en operation i februari  hoppades jag att dessa besvär skulle avta. Men icke så, senaste halvåret har varit totalt elände.

Till sist, när man mår som jag gjort vet man inte vilket som är vilket. Stress kan ge värk i kroppen, sömnlöshet pga värk i kroppen ger trötthet, osv, osv…..Men hur kommer man åt roten till det onda?

Jo, man går till sin goda vän, shamanen och ber om hjälp! Och hon ställer upp, som den goda vän hon är…..

Grunden till denna form av shamanskt helande är trumresor, där man genom resor i de olika världarna får guidning och vägledning av andar, hjälpare och lärare hur man t ex ska göra för att komma tillrätta med allehanda negativa tillstånd.

Min vän kom hem till mig, vi bäddade fint på golvet, la oss ner, tätt intill varandra (kroppskontakten är viktig!) och drog igång en trum-CD med Michael Harner…..

Jag låg tyst och väntade, fick inte resa iväg själv – somna är däremot okej! Lite svårt att hålla sig på mattan, i dubbel bemärkelse, men det gick bra.

När min vän återvänt från sin resa i övervärlden hade hon fått i uppgift att göra en extraktion på mig. Jag hade alltså ett intrång, något hade tagit delar av mig i besittning. Det låter inte så lite läskigt men går att komma tillrätta med.

Efter att ha hämtat ytterligare några attiraljer som behövdes, fick jag lägga mig ner igen och shamanen började skallra runt mig, över hela min kropp, jag fick vända mig på mage och skallrandet fortsatte ett par varv till innan shamanen andfådd avslutade behandlingen.

Det satt hårt och hade suttit länge, fick jag veta men nu var det borta. Resten är mellan mig och shamanen……

Dagen därpå var jag rent otroligt trött och konstig i magen….stannade t o m hemma från jobbet. Pratade med shamanen och hon sa att ”på torsdag är du bra”! Detta var på en tisdag och på onsdagens förmiddag kl 11 hände något. Jag stod och skulle göra kaffe, tittade ut genom köksfönstret och plötsligt visste jag ”det är ju så här jag ska må, det är så här det ska kännas…”!!

Och sen dess mår jag oändligt mycket bättre – vad det nu var som drogs ut så måste det ha tagit enormt mycket energi av mig.

Nu sover jag om natten, har inte samma värk i nacken och kroppen, är piggare, gladare….jag VET inte VAD som hände men NÅGOT hände, absolut! Det är en så enorm skillnad och jag tackar jordens alla shamaner genom tiderna för att kunskapen levt kvar och fortfarande kan användas. Speciellt tack till min egen shaman!

Dagarna tickar iväg, och vädret är inte så somrigt längre - eller är det kanske det det är? Svensk sommar = 15 grader och växlande molnighet. Man blir fort bortskämd och värmeböljan vi hade i månadsskiftet var fantastisk. Dock liiite för varm för en nordbo som jag.

Men, man får inte klaga, sägs det. Varför inte? Om man faktiskt mår dåligt av värme och söker skugga och svalka då kan man hantera det för sin egen del och det finns ingen anledning att skriva till regeringen och be dem ändra vädret bara för min skull.Så ni som njuter får njuta och jag njuter av svalkan i skuggan. 

För att ytterligare ta vara på min korta semester åker jag till Örnsköldsvik idag för att umgås med vänner där. Min sambo har börjat jobba, stackar´n men jag känner att jag kan passa på, särskilt när vädret är som det är.

Jag bodde i Övik i 10 år, sen sommarjobbade jag där ytterligare 5 år (på Gene, se tidigare inlägg) så banden är starka till denna lilla stad som också kallas Dövik. Men så död är den inte, dock är det hockey som gäller och inte mycket annat. Men som småbarnsförälder trivdes jag bra där, det är fint och det finns fantastisk natur runt knuten. Däremot förstår jag ungdomarna som vill därifrån, platsar man inte i Modo finns inte mycket kvar att göra. Lite hybris och storhetsvansinne finns där men också en stark framåtanda.  Okej, det är 10 år sedan jag flyttade därifrån så jag ska inte säga så mycket mer.

Men idag åker jag upp, ska bo hos en av mina bästa vänner som väver otroligt fina mattor mm (www.lintagan.se) och vi ska besöka Östansjö Fäbodar och grilla och sjunga och kolla vad som hänt på Gene sen sist (www.dufvabygg.se/gene/) och prata och skratta.....

Lägger in en bild från Kvikkjokk för att påminna om det bästa sommaren har!