För länge sen när jag började jobba på Gene Fornby fick jag rollen som Völva. Då studerade jag också den fornnordiska mytologin och de gamla magiska runorna. Här kommer den text om runorna jag hade på min hemsida. Om ni är snälla och orkar läsa kanske jag lägger in lite om Völvan och myterna också, lite framöver här....  

För att förstå runorna i sitt sammanhang bör man veta att det faktiskt inte är vikingatid, utan långt tidigare, tidig bronsålder och framåt till järnålderns slut. Det placerar oss i tidsspannet 4000 f Kr – 600 e Kr, under Vana-kultens tidsålder. Tidsrymden varierar eftersom allt kom lite senare här uppe i norr. Runorna blev sedan bokstäver och användes på runstenar och då är vi framme i vikingatiden.

RUNORNA

Runorna är bland de äldsta skrivtecken som man känner till och har troligen från början använts i magiska syften. Senare utvecklades runorna till de bokstäver vi använder idag. Runorna bestod av stavar som ristades i trä, vanligen i bok = bokstäver. Därför består de av raka streck, enkelt, eller hur?

Idag används mest runraden med 24 tecken till spådomar, många använder en 25:e runa, ”Den Tomma”, som ger en extra dimension till hela tolkningen. Det har diskuterats vilken runa raden ska börja, respektive sluta med, men jag hör till de som tycker att den skall börja med Ur, som står för det vilda, och sluta med Feh, som står för det tämjda. Detta kallas Uthark, efter de fem första runorna. (Börjar man med Feh blir det en Futhark.)

Det finns massor med böcker som tar upp runorna på olika sätt, bl a numerologiskt, och med noggranna tolkningar in i minsta detalj. För mig blir det övertolkat och mest en massa ord. Är man intresserad ska man absolut läsa dessa böcker, själv tycker jag att det räcker med att känna till grundenergin i varje runa och därefter känna in varje runa från gång till gång och samtidigt se samspelet i hela läggningen. Lite sunt förnuft på det, så blir det precis som det ska!

Formler och bindrunor

Man kan som sagt använda runorna att spå i, men också som formler och som bindrunor till beskydd eller för att avvärja sjukdomar och andra olyckor. En bindruna består som namnet anger av flera runor som binds ihop till en. Man kan då vända och vrida på runorna som man vill, till ett snyggt bomärke eller monogram om man så vill.

Ett enkelt sätt att göra en formel är att rista runan 3, 6 eller 9 gånger, t ex fä-runan för rikedom, eller sol-runan för kärlek. Man kan också lägga till sin älskades namn med runor.

Ett exempel på bindruna är den sk skräckhjälmen där älg-runan ristas i 4 riktningar, en avskräckande bindruna som är bra att ha t ex över dörröppningen om man inte vill ha in vad otyg som helst.

En annan skyddsformel är den s k ALU-formeln som består av Ass-Lagu-Ur, en utomordentligt stark bindruna.

En liten varning…

Vad man ska tänka på när man använder formler och magi överhuvudtaget är trefaldighetsregeln, den som säger att allt man gör kommer tillbaka tre gånger om (minst!) och noga tänka efter vad man ber om. Den karl man vill ha kanske är helt fel för en och det är kanske bättre att be om den rätte mannen istället för en viss person! Att be om ett arv innebär också att någon måste dö först och det var kanske inte det man i första hand ville. Man ska ha respekt för det man håller på med!